Jag har inte dött eller rest utomlands eller bytt indentitet. Satte mig just vid datorn och kom och tänka på min blogg som är stendöd. Så tänkte återuppliva den med hjärt och lung räddning. Tiden går och ibland önskar jag att man bara kunde frysa en dag, och bara känna efter, göra precis som man vill.
Det går jättebra på dagis för lill-gumman. Ibland när man ska hämta henne så vill hon inte hem, ett gott tecken =) Och ibland blir hon ledsen när jag lämnar henne. Blir långa dagar ibland, så mitt dåliga samvete dyker upp. Men sånt får man ta igen på helgerna. Livet är inte lätt, men jag är nästan övertygad om att där vi hamnar ska vi lära oss något och titta tillbaks om t.ex 5 år och känna att Tack för denna motgång. Jag har en inre styrka som inte alltid visar sig ibland. En högstadie lärare sa till mig på ett utvecklingsamtal en gång "Therese är en som lurar många, hon tänker mer än pratar, hon är inte dum utan en väldigt klok tjej". Jag var fruktansvärt blyg i skolåren, men jag uttryckte mig väldigt bra skriftligt, och det såg hon.
Blyghet är något jag har fått brottats med hela mitt liv, och kommer förmodlingen göra det resten av mitt liv. Men jag har samtidigt en jäkligt social sida. Har aldrig haft problem att få vänner och jag har kunnat säga ifrån till vänner när måttet är rågat. Det värsta jag vet är negativa människor som är energitjuvar och bara sitter och gnäller och tycker att dom har haft det värst m.m Dom ställer jag bort idag.
Jag är inte alls lika blyg som förr. Tror livserfarenhet och åldern har sina spår.
När man blir mamma så är det som att återfödas på nytt. Man följer hennes utveckling och blir påmind själv om vem man är. Denna sårbarhet att hon ska skadas. Man vill överösa henne med kärlek och tillit. Finnas vid hennes sida resten av sitt liv.
Barn är så enkla. Dom lever i nuet. Varför kan inte vi vuxna göra det?
Nu är man tillbaka i bloggträsket igen. Mycket har hänt sen sist. Isabelle har börjat dagis, och det funkar jättebra. Hon skiner upp som en sol när hon kommer dit, och det är så roligt att se.
Jag passade på att dra till frissan för att göra en sån kallad bob frisyr, är så less mitt hår som bara är rakt och tjockt, så jag kände för att testa nåt nytt. Jag blev nöjd, men det känns ovant änsålänge. Blir jag less frisyren så är det tur att håret växer tillbaka.
Efter frissan drog jag och lunchade med moster. Och sedan bar det hemåt för att möta upp Sofia. Fullspäckad dag, alltid trevligt. Måste passa på och njuta av ledigheten innan skolan börjar.
Nu går Isabelle till och från. I lördags gick hon i stort sett hela tiden, och helt plötsligt så känns hon så stor =) Egen vilja, svårt att ta ett nej o.s.v sånt som hör hennes ålder till.
Nu sover hon som en stock. Så jag ska surfa vidare en stund innan det är dags för Arga Snickaren!!
Jag kan inte fatta att min lillis ska börja dagis till veckan. Blandade känslor. När man ska gå därifrån och lämna henne första dagen. Börjar hon gråta måste man visa sig stark, och böla när man kommer hem =) Men hon kommer vara i trygga händer. Hon är inte unik. Vem har inte gråtit när mamma och pappa lämnar en hos dagmamma/dagis/skola? Sånt tillhör livet. Ingen dag kan va perfekt.
Jag ser fram emot skolan med spänning. Nu är jag verkligen motiverad och jag ska bevisa för mig själv att jag kan och vill. För jag vet att jag kan. Jag är stark innerst inne. Jag gnäller inte över småsaker.
Sommaren har som vanligt gått fort. Men hösten är mysig. Isabelle pratar så mycket nu. Mycket klara ord.
Idag fick jag sovmorgon till 9.30. Peter steg upp med Bella. Hon har invigit nya rutschkanan i morse. Poolen har inte invigits ännu, men det kommer!Är perfekt ute idag, och ändå sitter man här. Men det känns som att det är så mycket och göra inomhus. Hänga tvätt, stöka i diskmaskin, m.m m.mAlla måsten. Vi åt våfflor med blåbärssylt utomhus idag. Och självklart åt Bella sin lunch med oss. Men allt man äter numera ska hon oxå ha. Frukosten min skulle hon ha, så hon fick smaka lite. Dags till verkligheten. Ut och hänga tvätt.
Nu heter alla djur voff voff. Vi har 3 teletubbies dvd:s, och dom kaninerna är voff voff, och även grann katterna runt vårat område. Inte lätt och hålla reda på vad som är vad när man är så liten =) Lill-gumman.
Idag har vi varit och grattat Sofia, hon fyllde år idag. Det var längesen vi såg henne, så det var kul. Hann träffa andra vänner hon har, respektive deras barn. Sedan drog vi hemåt och bestämde oss för att gå ut och äta på restaurangen nära oss. MMmmmmm....jag beställde en pasta rätt som var svingod. Den ska jag beställa fler gånger. Isabelle roade sig med att äta lite vindruvor under tiden, och leksaker. Vi satt ute, härligt väder, men MYGG.
Hon var helvild ikväll, ville inte alls sova, men till slut så gav hon upp och somnade in. Glad liten skrutt, men trött omedvetet =)
Jag har förresten kommit in på utbildningen jag sökt till hösten, så nu är det skolbänken. Blir undersköterska som inriktning. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Utan utbildning, inget jobb.
Mina frisördrömmar får jag pyssla med på fritiden, har ju några försökskaniner då och då =)
Jag är tillbaka i bloggträsket. Isabelle är 1 år och lite till.
Summeringen av 1 år: Glädje, kaos, skratt, tårar, framsteg, se sig själv på ett annat sätt, hitta rollen som mamma, lycka, glädje, allt som hör till det första året antar jag.
Här händer det grejor. Hon säger Tack när hon ska ge något och även tack när hon får något och ibland God (läs varsågod) Andra ord:
Titta Mamma Papa, babba (pappa) Näääe Bell (Isabelle) Joo Gokka (bok eller vovve eventuellt) Gissningslek mellan varven Dats (det där) Nänä (vet ej vad hon menar, men det kommer) =)
Ja listan kan göras lång =)
Detta år har varit en känslokarusell. Det är summeringen. Och jag älskar dig, Isabelle.
Gabriellas Sång Det är nu som livet är mitt jag har fått en stund här på jorden och min längtan har fört mig hit det jag saknat och det jag fått Det är ändå vägen jag valt min förtröstan långt bortom orden som har visat en liten bit av den himmel jag aldrig nått Jag vill känna att jag lever all den tid jag har ska jag leva som jag vill jag vill känna att jag lever veta att jag räcker till Jag har aldrig glömt vem jag var jag har bara låtit det sova kanske jag hade jag inget val bara viljan att finnas kvar Jag vill leva lycklig för att jag är jag kunna vara stark och fri se hur natten går mot dag Jag är här och mitt liv är bara mitt och den himmel jag trodde fanns ska jag hitta där nånstans Jag vill känna att jag levt mitt liv
