Jag kan inte fatta att min lillis ska börja dagis till veckan. Blandade känslor. När man ska gå därifrån och lämna henne första dagen. Börjar hon gråta måste man visa sig stark, och böla när man kommer hem =) Men hon kommer vara i trygga händer. Hon är inte unik. Vem har inte gråtit när mamma och pappa lämnar en hos dagmamma/dagis/skola?
Sånt tillhör livet. Ingen dag kan va perfekt.
Jag ser fram emot skolan med spänning. Nu är jag verkligen motiverad och jag ska bevisa för mig själv att jag kan och vill. För jag vet att jag kan. Jag är stark innerst inne. Jag gnäller inte över småsaker.
Sommaren har som vanligt gått fort. Men hösten är mysig.
Isabelle pratar så mycket nu. Mycket klara ord.
I morgon är det 80 års kalas för morfar. Skoj!
