Känslokarusell

Varför har en del så starkt behov av att älta, analysera sönder livet, betrakta livet istället för att leva det. Vad är man rädd för? Eller är det bara ren bekvämlighet? Att vara negativ är rätt skönt för många, för då slipper man bli sårad eller ha speciellt höga krav på sig själv.

Jag har ställt bort en del i mitt liv. Så kallade energitjuvar. Pallar inte med det.

Det är bara jag som kan förändra mitt tankestätt
Det är bara jag som väljer hur jag ska leva
Det är bara jag som styr mina tankar
Det är bara jag som väljer att tycka synd om mig själv
Det är bara jag som väljer att pussa mina motgångar och svårigheter och stoppa dom i jeansfickan, för dom kommer jag ha användning för i framtiden.

Jag är långt ifrån perfekt. Jag gör fel val ibland. Vi är alla människor. Och man får göra fel.
Men ha alltid i åtanke att Ljuset i tunneln finns för alla.
Det som är jobbigt nu ska vara jobbigt, för livet är jobbigt ibland. Håll ut. Det finns något gott som väntar runt hörnet.

Att välja att tänka positivt om sig själv kommer man långt med.
Och att självömka är som att sitta fast i cement.


Du är här av en orsak. Tänk, av alla spermier så hann just DU först. Är inte det ganska häftigt?
Du fick äran att komma till detta liv. Som medför motgångar och glädje.
Livet är inte slut än. För jag är bara 26 år.