Det är inte lätt ibland

Är inte alltid så lätt och veta varför ens barn skriker. Önskar man kunde läsa deras tankar.
Som idag, jag såg på henne att hon var jättetrött, gnugga sådär i ögonen och lite smågnällig, och tog jag henne till storsängen för att själv passa på och vila lite med henne. Men nej, hon började gallskrika. Jag gav inte upp, utan försökte vagga henne till sömns, tralalalalalala. Ge henne tutten och försöka få henne somna in.
-Aaaaahhhhhh!!! (Jag hatar dig just nu mamma blick!)

Till slut gav jag upp och tänkte. Nähä jag kanske såg i syne, hon är inte alls trött. Så jag satte henne i babysittern, kanske är hon uttråkad.
-Aaaaaaaaahhhhhh!!!!!

Jaha, vad är det nu då? Blöjan kanske? Kolla ju den nyss, men kan kolla en gång till.
-Aaaaahhh!!

Sitta i min famn då?
-Aaaaahhhhh!!

Mat då?? Men jag gav ju henne för bara ca. 1 1/2 timme sedan, hon kan väl inte vara hungrig redan?!
Jaja, jag prova ge henne och hon drack en pytteliten slurk och sedan somnade hon i min famn, och nu ligger hon i vagnen. Förmodlingen övertrött, och storsängen dög inte, och inte mammas sällskap heller =).
Ibland känner man sig som världens sämsta mamma. Jag borde ju fan känna henne efter snart 4 månader. Man tycker att många andra mammor verkar veta direkt vad deras bebisar vill. Eller jag kanske bara inbillar mig. Måste göra det.

Det är inte lätt alla gånger. Som sagt, man är inte mer än människa. Men det är jobbigt när man inte alltid vet svaren.

Längtar till aerobicsen. Snart kommer Peter hem och då drar jag hemåt en stund.