Maj månad....

Jag känner ofta blandade känslor vid den tiden. Vårkänslor blandat med trisstess. Tror jag börjar längta till arbetslivet. Men samtidigt så börjar denna separationsångest komma när jag vet att Isabelle kommer bli bortlämnad på dagis eller dagmamma. Min flicka jag älskar ska helt plötsligt bryta sig loss och bli omhändertagen av någon annan främling.
Finns det någon mamma som inte går därifrån gråtandes första dagen man lämnar dom på dagis?
Iså fall är jag ett undantag.

Jag känner ju henne, och jag vet hennes behov. Men det kommer en dag då man måste släppa kontrollen och lita på att dessa dagisfröknar kommer göra allt för mitt barn.

På onsdag ska jag på arbetsintervju, för autistiska människor, ett gruppboende. En utmaning. Jag har totat ingen erfarenhet av detta, men jag tänker våga. Det får kännas osäkert första dagarna och man får göra fel, men man får inte ge upp.

Hon är inne i en otrolig mamma period. Jag får inte göra någonting. Hon gillar när jag sitter på hennes nivå. Har suttit på golvet och busat med henne störta delen av dagen.
Full av energi, och humör mellan varven =) Hon fnissar när hon känner på mitt hår. Kanske hon blir en hår tjej som mamma =)
Så fort jag bara sätter ner henne så börjar hon gråta. Det är hjärtskärande. Någon ny fas hon går igenom. Och så säger hon ynkligt: "Mama, mama" Och då smälter jag. Denna bebis håller snart på bli en söt flicka med rött hår :)

Snart en månad kvar tills hon blir 1 år. Ojoj. Graviditeten gick dubbelt så sakta som detta år har gått.

Tänk när dom rullade in mig till operationssalen. Jag var förväntansfull, nervös. Nu kommer hon ut. Nu blir jag mamma. Jag hör ett litet skrik, och dom ropar "Det är en flicka" Och sen dröjer det en timma innan Peter kommer med henne.
Kunde knappt öppna ögonen, så liten. Vilken resa man gjort bara det här första året med henne.

I morgon kommer Sara, Edwin och mamma =) Skoj som tusan!


Edwin och Isabelle är så söta när dom sitter och betraktar varandra. Och pratar sitt dadda språk :) Vi får se om dom kommer överrens när dom blir större, hahaha.