v.31

V.31, och jag är så glad att tiden börjar rinna iväg. Aldrig har jag trott att det ska vara såhär bökigt och jobbigt och vara gravid, men jag antar att det är svårt att förutspå om man aldrig varit det förr =) Ibland kan jag tänka "Aldrig mer! Det får gott och väl räcka med ett barn" Men man får se vad som händer med den saken.
Vi var till barnmorskan igår. Hon klämde på magen och trodde att huvudet hade roterat och låg på rätt ställe, men hon var inte 100 % säker, så kan hända att vi ska åka på ett till ultraljud. V.35 så ska helt bebi ligga på rätt ställe, annars blir det vändning. Har hört att det kan göra rätt ont, så jag klappar på magen och försöker prata så hon förstår att hon ska ligga rätt, så man slipper vändningen *huja*
Jag beundrar kvinnor som har massa barn, hur har ni pallat era graviditeter? Jag bara undrar....Ni som orkar jobba och träna. Själv känner jag mig som en soffpotatis många gånger, men som då och då åker på små äventyr. Skulle jag sitta hemma varje dag skulle jag förmodlingen hamna på mentalsjukhus. Så ibland får jag faktiskt ha en inre gnällig dialog inom mig och beklaga mig om mina krämpor på borta plan.

Har just kommit hem från Sofia, och bara att ta sig från lägenheten till busshållplatsen var ett fysiskt påfrestande projekt. Jag flåsar för ingenting, så liite komiskt börjar allt kännas. Men idag fick jag minnsann en komplimang av en liten pojke idag.
-Vad fin du e
-Tack så mycket svarade jag.
Kanske han såg att jag behövde minsann lite uppmuntran? Charmad och glad blev jag ialla fall.

Näe, nu ska jag börja tillaga lite korvstroganoff till jag och plupp...

Återkommer