Några rader

Sitter här och avnjuter en kopp kaffe. Läste precis aftonbladet, en asylsökande kvinna i 25 års åldern från Älvsbyn har blivit bortrövad. Jag blir inte förvånad längre över nyhetshändelser, men visst hoppar jag till när man hör att saker och ting händer i Älvsbyn också, har ju växt upp där.
Måste erkänna att jag saknar Älvsbyn ibland, det är alldeles för sällan man är hem. När man väl är hemma så trivs jag, men jag kan fort vilja hem till Luleå =) Men jag är glad över att det är bara 45 minuter dit, kan man spontant åka och hälsa på. Önskar att jag hade haft körkort ibland, och jag lär väl önska ännu mer när lillan har fötts.

Igår så ramla jag när jag gick en promenad, JA jag har väntat på att den dagen skulle komma, men som tur var så hann jag ta emot mig med knäskålarna, så magen fick inget stryk! *pusta ut* Dock blev jag invalid på eftermiddan, hade jättesvårt och gå, men idag är det mycket bättre. Har badat ett varmt bad som är jätteskönt för rygg och bäcken.
Lillan har börjat dansa tango på blåsan tror jag, måste gå och kissa stup i kvarten. Jag ska till barnmorskan nästa vecka, så få se vad urinprovet säger.
Ingen förkylning ännu, vad har jag fått för immunförsvar? Kanske är det så att Lillan är en bodyguard i magen, är ju snarare jag som ska vara det mot henne =)
Känns som att jag börjar lära känna hennes personlighet mer och mer, ju allt kraftigare sparkarna blir. Och kan det vara så att jag lär känna mig själv också på ett nytt sätt? Nya känslor jag aldrig haft tidigare, skumma känslor, och ibland vedmod.
Jag kan känna mig extremt sårbar när jag tänker på förlossningen, har skjutit ifrån den känslan förut, men jag har insett att det är bättre att våga känna efter. Det gör en starkare. För jag ska banne mig klara det, så är det bara.

Peter är så otroligt fin mot mig, han avlastar mig från städning och ger mig massa massage och han är allmänt go. Vi har surrat om att eventuellt åka bort någon helg, bara han och jag, kanske ta in på hotell och bara slappa å mysa. Jag orkar dock inte med några längre resor, då säger min rygg ifrån. Men några timmar med bil skulle inte va helt fel.

Kanske gå ut i den vackra vårsolen?